e
Hem
Om oss
CD-skivor
Konserter
Ljud & Film
Bilder
Legenden

CD-skivor
< Föregående     Nästa >  

 

 

Två svenska konserter för
klarinett och fagott.

 

 

 

 

Köp här: NAXOS - iTunes

 
  AM 019 larsson gothe/crusell concertos  



Tomas Agnas

klarinettist som tidigare spelat i Mälarkvintetten
och DalaSinfoniettan.
Aktiv solist i både
klassiska sammanhang och som jazzmusiker.
Klarinettkonserten är skriven till Tomas,
och speglar både hans klassiska och
improvisatoriska kunnande
.

Mats Larsson Gothes klarinettkonsert är tillägnad och uruppförd av Tomas Agnas, som genom sitt fantasifyllda spel öppnar dörren till Mats Larsson Gothes värld. Bernhard Crusells concertino för fagott med kadens av Mats Larsson Gothe, tillhör en helt annan epok och stil, där Gabriel Litsgård med stor stilkännedom och virtuositet lyfter fram musiken. De två konserterna står i fin kontrast mot varandra, och de knyts samman genom en gemensam improvisation över ett tema av Vivaldi. Tomas och Gabriel uppträder ofta som duo och söker då nya former för sina konsertframträdande. Spontana infall och lekfullhet kan ibland ta överhanden och föra konserten i en riktning som från början kanske inte var planerad…

 



Gabriel Litsgård
solofagottist i DalaSinfoniettan,
tidigare i Malmö Opera orkester.
Som barockfagottist spelar
Gabriel även med ensemblerna
Concerto Copenhagen,
Ensemble 1700 m fl.

 

"Det är ett representativt verk med
många bottnar, där musikanteriet
skiner igenom, ibland rytmiskt och
melodiskt à la Gershwin, ibland lek med
effekter av nästan utommusikaliskt slag,
ibland nästan smärtsamt vackert."
Christer Eklund
FaluKuriren 2010-03-19

 


 

"Litsgård gör en lysande insats i
Crusells litet självgående concertino,
här lätt och uppfriskande pepprad
med en kadens av Larsson Gothe."
Christer Eklund
FaluKuriren 2010-03-19

 

 

Mats Larsson
Gothe

 
Alexander Hanson
svensk dirigent som regelbundet gästat
de flesta av de nordiska orkestrarna.
Alexander är sedan 2005 chefsdirigent
och konstnärlig ledare för
Göteborg Wind Orchestra.
  Bernhard
Crusell

Från uruppförandet av konserten 2005

Mats Larsson Gothe lärde känna soloklarinettisten
Tomas Agnas för mer än tio år sedan.
De är eniga om att de har samma musiksyn
och likartad bakgrund med inslag av jazz.

- Tomas har en humor som jag uppskattar mycket.
Den är oberäknelig, bisarr och absurd, säger
Larsson Gothe. En lång process, med mer intensivt
skapande från september förra året, har resulterat i
en klarinettkonsert på 25-35 minuter, med en full
besättning för Dalasinfoniettan. Det är ett ensatsigt
verk med något styrda improvisationsavsnitt.
Just solistens frihet, medskapande och
spelrum är ovanligt i solokonserter.

- Jag förstår den här musiken väldigt snabbt.
Den är väldigt direkt, för mig. Visst är det många
toner och krångligt, men det finns en väg att finna i
verket, säger Agnas. Under repetitionerna har
Agnas inte deltagit när det handlat om dessa
improvisationsavsnitt. Han vill inte fastna.

- Det finns allvarliga, känslosamma, sentimentala
och meditativa partier. Men jag vill inte avslöja allt.
Musiken är ett språk i sig och det är väl inte riktigt
klart vad man säger med musiken, framhåller
Larsson Gothe.

Han tycker om att komponera operamässigt, i så
måtto att "scener" i musiken ska kontrastera mot
varandra och att verket totalt sett ska få en
inneboende dramatik. Huvudnumret, Mats Larsson
Gothes klarinettkonsert, specialskriven för solisten
Tomas Agnas, kan sägas vara postmodernistiskt.
Han lånar från för konstmusiken "låga" genrer som
storbandsjazz. Få hade väntat sig ett stort avsnitt
närmast beduinskt tonspråk. Det är inte väl-
orkestrerat i klassisk mening eftersom Larsson
Gothe så tydligt bygger verket kring solostämman.
Det är befriande subjektivt. Det är där och då.
Det har en beställd utförare och Larsson Gothe
lyckas med sina ambitioner att skapa
uppmärksamhet och undran om fortsättningen.

Tomas Agnas hör till de solister dalapubliken
är mest bekant med. Hans fria, expressionistiska
och i bästa mening finurliga musicerande berikar
Dalasinfoniettan ofta och Larsson Gothe vill med
klarinettkonserten "zooma in" Agnas hela
personlighet. Samtidigt lämnar klarinettkonserten
stort utrymme för improvisation och för den
atmosfär som solisten läser av just där och då.

Agnas förvånade åtminstone mig med att i betydligt
högre utsträckning än vad som varit vanligt för
honom välja ett djupt allvarligt och betydelsemättat
tonspråk. Hans solistiska insats arbetade under
uruppförandet i Kristinehallen i torsdags lika mycket
med klangfärger som med toner. Det behövs stor
tillit och upptäckarglädje för att under en solo
sekvens välja att utforska om en klarinett kan
låta som en nasal lockpipa för änder!
Därvidlag bjuder Agnas på sig själv. En ensam
ödslig ton frigör sig ur en mycket medvetet
inplacerad paus för omstämning. Här och på andra
ställen vänder sig Agnas inåt, han är nästan privat
i sitt musicerande. I avslutningen äter publiken ur
Agnas hand, trots att det är ett vågspel att ge sig
in på äventyret att begära att publiken ska svara
för ackompanjemanget med att knäppa i fingrarna.
Då är det riktigt roligt.
Men Tomas Agnas lanserade med denna konsert,
som måste betecknas som en stor framgång, ett
för många överraskande inslag i sin musikkonst.

Jens Runnberg
FaluKuriren

 

DalaSinfoniettan
Dalarnas symfoniorkester - en mångsidig,
flexibel och spännande orkester med bredd
både vad gäller den klassiska repertoaren
och samarbete med musiker
från andra genrer.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Från framförandet av konserten 2009

En fin musikförståelse präglade
Gabriel Litsgårds soloinsats i
Crusells fagottconcertino.

På torsdagskvällen klev ytterligare en
musiker i Dalasinfoniettan ur ensemble
spelet och visade upp sig som solist.
Gabriel Litsgård fick kraftigt bifall
för Crusells fagottconcertino.

Wienklassiska verk är sedan länge
DalaSinfoniettans hemmaplan och
Bjarte Engeset kramar ytterligare
precision, stuns och glädje ur den
grundkvalitet lyssnarna vant sig vid.

Solostämman i Crusells fagottconcertino
ligger så nära Mozarts tonspråk
att det är befogat att överväga att
beteckna honom som en epigon.
Men verkets charm räddar Crusell.

En avgörande skillnad mellan mästaren
och lärjungen är Mozarts förmåga att
genom radikal orkestrering färga
passager. Crusell är betydligt mindre
innovativ och delar ansvaret för en viss
grötighet i orkesterackompanjemanget
med Dalasinfoniettan. Inte heller är
Crusells teman lika catchy.

Fagotten exponeras sällan fullt ut som
soloinstrument, tonsvagt som det ju är.
Engeset mötte de särskilda kraven på ett
lyhört sätt och gjorde också en känslig
men märkbar tempoinbromsning
i allegro moderato satsens
hastighetsuppvisning. Tomas Blanch och
Anders Jakobsson hör till de musiker ur
länsorkesterns egna led som lyfts
fram i solistrollen på senare år.
Förste fagottisten Gabriel Litsgård tog
stämma och rang bland dessa på ett
självklart sätt. Mest intagande var
Litsgårds ådagalagda musikförståelse.

Jens Runnberg
FaluKuriren

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 
©Agnas Musikproduktioner AB 2010